Diego Maradona: karriären, Guds hand och livet efter fotbollen
Diego Armando Maradona (1960–2020) var den argentinske mittfältaren som ledde landslaget till VM-guld 1986 och förvandlade Napoli, en klubb som aldrig tidigare vunnit den italienska ligan, till dubbla mästare. Med sin låga tyngdpunkt, sin teknik och sitt temperament blev han en av fotbollens mest omtalade spelare, både för det han gjorde på planen och för det kaotiska privatliv som till slut tog hans liv.
Vem var Diego Armando Maradona?
Diego Armando Maradona föddes den 30 oktober 1960 i Lanús, Buenos Aires, Argentina, som det femte av åtta barn i en fattig familj i Villa Fiorito, en kåkstad i utkanten av staden. Fadern arbetade i en kemikaliefabrik och familjen hade det knapert, men Maradona visade tidigt en fotbollsbegåvning som fick honom in i Argentinos Juniors ungdomslag Los Cebollitas (“Smålökarna”) redan som barn.
Han var bara 165 centimeter lång, men den låga tyngdpunkten blev hans vapen: med bollen klistrad vid fötterna kunde han dribbla förbi spelare som var både längre och snabbare. Smeknamnen följde honom genom karriären: El Diego, El Pibe de Oro (guldpojken) och senare, efter att ha blivit dyrkad som en gud i Neapel, D10S.
Från Boca Juniors till rekordflytten till Barcelona
Maradona debuterade i Argentinos Juniors A-lag 1976, bara femton år gammal, och gjorde 116 mål på 166 matcher innan han 1981 fick flytta till sin drömklubb Boca Juniors, där han vann sin första ligatitel. Året därpå, 1982, köpte FC Barcelona honom för en dåvarande rekordsumma. I Spanien blev han den förste Barcelona-spelaren att få stående ovationer av Real Madrids egna läktare, men sejouren grumlades av skador, sjukdomar och ett bråkigt avsked mot Athletic Bilbao inför kung Juan Carlos.
Napoli-åren: spelaren som blev gud i Neapel
Den 5 juli 1984 landade Maradona i Napoli för en ny rekordsumma. Klubben hade aldrig vunnit den italienska ligan, och staden var märkt av fattigdom och organiserad brottslighet. Med Maradona som lagkapten vann Napoli Serie A två gånger (1987 och 1990), den italienska cupen 1987 och Uefacupen 1989, de enda större titlarna i klubbens historia fram till dess. Han spelade totalt 259 matcher och gjorde 115 mål för Napoli mellan 1984 och 1991.
Framgångarna hade ett pris. Maradona knöts till camorran, den kriminella organisation som styrde stora delar av staden, och missbruket av kokain, som senare skulle prägla hela hans liv, tog fart under Napoli-åren. Efter hans död 2020 döpte klubben om sin hemmaarena till Diego Armando Maradona-stadion.
VM 1986: Guds hand och århundradets mål
Maradonas största stund kom med Argentina under förbundskaptenen Carlos Bilardo i VM 1986 i Mexiko. Som lagkapten stod han bakom tio av lagets fjorton mål och utsågs till turneringens bästa spelare. Kvartsfinalen mot England, bara några år efter Falklandskriget, blev hans mest ikoniska match: efter fyra minuter boxade han in ett mål förbi målvakten Peter Shilton utan att domaren upptäckte fusket, det som gick till historien som “Guds hand”. Bara minuter senare gjorde han det som röstades fram som “århundradets mål”: en solodribbling från egen planhalva förbi fem engelska försvarsspelare och Shilton innan han satte bollen i mål.
Argentina besegrade sedan Belgien och Västtyskland i finalen, och Maradona lyfte VM-pokalen som lagkapten. Han spelade ytterligare två VM, förlorade finalen 1990 mot Västtyskland och diskvalificerades från VM 1994 efter ett positivt dopingprov, efter att ha spelat i totalt 91 landskamper och gjort 34 mål för Argentina.
Tränarkarriären och familjen
Efter en kort sejour i Sevilla och en sista sväng i Newell’s Old Boys avslutade Maradona spelarkarriären i Boca Juniors 1997, och blev därefter tränare. Han ledde bland annat Argentinas herrlandslag genom VM 2010 i Sydafrika, där laget föll i kvartsfinal, samt klubbar som Al Wasl i Dubai, Dorados de Sinaloa i Mexiko och slutligen Gimnasia de La Plata i hemlandet fram till sin död.
Privat var Maradona far till fem barn, tre döttrar och två söner. Två av döttrarna kom från äktenskapet med Claudia Villafañe, och dottern Giannina var under flera år gift med landslagsstjärnan Sergio Agüero.
Sjukdomen och dödsfallet 2020
Maradonas hälsa försämrades kraftigt redan under den aktiva karriären. Han kämpade mot alkoholism, matmissbruk och ett tungt kokainberoende, och var år 2000 nära att dö av en överdos. Han flyttade då till Kuba för rehabilitering och tackade landets ledare Fidel Castro för att ha räddat hans liv, innan han fyra år senare återvände till Argentina.
Diego Maradona dog den 25 november 2020, 60 år gammal, av en akut hjärtinfarkt och lungödem, bara några veckor efter en operation för en hjärnblödning. Läkarteamet som skötte hans eftervård i hemmet utreddes senare för dödsfallet, och Argentinas president utlyste tre dagars nationell sorg. Efter Maradonas död döpte Napoli om sin hemmaarena efter honom, och den brittiska dokumentären “Diego Maradona” (2019) av regissören Asif Kapadia skildrar både glansdagarna och förfallet.
Maradona eller Messi – vem var bäst genom tiderna?
Diskussionen om vem som är fotbollens bästa spelare genom tiderna slutar sällan utan att Maradonas namn nämns. År 2000 utsåg Fifa honom och Pelé till gemensamma vinnare av utmärkelsen århundradets spelare, efter en webbomröstning där Maradona fick 53,6 procent av rösterna mot Pelés 18,6. På senare år har debatten vidgats till att också gälla Lionel Messi, en annan argentinsk lagkapten som till slut, med VM-guldet 2022, matchade Maradona som världsmästare. Att Argentina fortfarande räknas bland VM-favoriterna nästan fyra decennier efter Maradonas titel, inför VM 2026, visar hur djupt hans arv sitter i argentinsk fotboll.
Bild: okänd upphovsperson / Wikimedia Commons, public domain.
