Det har länge funnits en fråga kring Dejan Kulusevski som Premier League inte riktigt besvarat — är han en riktigt bra spelare i ett bra lag, eller är han en elitnivåspelare? Säsongen 2025/26 har börjat ge ett svar. Och svaret är mer intressant än ett enkelt ja eller nej.
Kulusevski, född 25 april 2000 i Stockholm, kom till Tottenham i januari 2022 — först på lån från Juventus, sedan permanent. Han bar nummer 21, men det var hans nummer 10-prestationer som gjorde Spurs-fansen förtjusta. Ändå: det har tagit tid. Den här säsongen har känslan av att han äntligen konverterar potential till konsistens på allvar slagit rot.
Säsongssiffror — vad berättar statistiken?
Slutar säsongen som förväntat landar Kulusevski på ungefär 11 mål och 9 assist i Premier League — siffror som, rätt analyserade, berättar en viktig historia om ett spel i förändring.
Det handlar inte bara om råa nummer. Expected goals (xG) på runt 8,5 och expected assists (xA) på cirka 7,2 indikerar att han presterar något över förväntan framför mål och ungefär i linje med förväntan som länkspelare. Det är en kombination som talar för verklig kvalitet snarare än lyckliga deflektioner och sena kontaktar.
Key passes per 90 minuter — ett mått som mäter genombrytande passningar som direkt leder till avslut — hamnar på runt 2,4. Det placerar honom bland de tio bästa i sin position i ligan. Progressiva carries, alltså bärningar framåt över minst fem meter i offensiv riktning, är ett annat område där han sticker ut: Kulusevski är en av de spelare i Premier League som konsekvent för bollen framåt under press.
Skottfrekvensen har förbättrats. Andelen skott inom ramen är högre än tidigare säsonger, vilket antyder ett mer selektivt och beslutsamt avslutsspel. Han skjuter inte mer — han skjuter bättre. Det är ett tecken på mognad.
Minusen? Defensivt bidrag är fortfarande hans svaga punkt. Pressing-intensiteten är medelmåttig i ett lag som under perioder krävt mer av sina anfallare bakåt. Och i matcher mot högpressande lag tappar han ibland bollen i onödiga positioner. Det är detaljer — men i toppfotboll är det precis de detaljerna som skiljer det stora från det riktigt stora.
Taktisk roll i Tottenhams 4-2-3-1
Säsongen 2025/26 har Spurs till stor del spelat 4-2-3-1 under sin tränare, ett system som passar Kulusevski som hand i handske — och det är inte en slump.
I det systemet agerar han primärt som höger mittfältare i trean bakom den spjutspetsade anfallaren. Det ger honom frihet att röra sig inåt på sin starka vänsterffot, ett drag han har finslipat sedan Juventus-åren. Kombinationen av att starta bredare och driva in mot mitten skapar ständiga valmöjligheter: skott, genombrott eller kombinationsspel med den centrala tio:an.
Det som är mer sofistikerat i år är hans positionering utan boll. Han har blivit bättre på att erbjuda sig i halvspaces — det område mellan motståndarens yttermittfältare och mittback som är guldet i modern positional play. Det är i de zonerna som Kulusevskis tekniska kvaliteter verkligen frodas: snabb vändning, en-mot-en-förmåga och den där förmågan att förutse vart spelet ska röra sig.
Tottenhams offensiva struktur bygger på snabb vertikal passningscirkulation, och Kulusevski är en av de spelare som håller den cirkulationen i gång. Hans förmåga att ta emot bollen under press och vidarebefordra den med ett touch — antingen bakåt för att bygga om eller framåt för att accelerera attacken — är undervärderad i den allmänna diskussionen om honom.
En annan taktisk aspekt värd att notera: hans dödbollar. Kulusevski har i stigande grad använts på frisparkar och hörnor, en indikation på att Spurs-tränaren litar på hans precision under tryck. Det är en roll han inte haft i lika stor utsträckning tidigare.
Samspel med Bergvall — det svenska axelparets betydelse
Det råder knappast någon tvekan om att Lucas Bergvalls ankomst till Tottenham förändrade någonting för Kulusevski. Lucas Bergvalls säsong 2025/26 var i sig remarkabel — men det samspelet de två har utvecklat är kanske det som fascinerar mest ur ett analytiskt perspektiv.
Bergvall, med sin förmåga att kontrollera tempot i centralmidjan, frigör Kulusevski från defensivt ansvar. När Bergvall innehar bollen i djupet och dikterar speltempot skapas det utrymme för Kulusevski att ligga högre, mer offensivt, med färre defensiva skyldigheter. Det är inte en slump — det är ett taktiskt medvetet val från lagets coaching-staff.
Den direkta kombinationen dem emellan har genererat mål och chanser. Bergvall söker regelbundet Kulusevski i halvytan när denne driver in från höger. Kulusevski, å sin sida, identifierar Bergvall som ett backpassningsalternativ när han är under press — ett förtroende som möjliggör fler riskfyllda dribblingar och genombrott.
Statistiskt syns det i deras kombinationsfrekvens: de har en av de högre passningskopplingarna i laget, mätt som lyckade passningar mellan två spelare. Men ännu mer talande är kontext — de combinationer som sker i offensiv tredjedel, under press, i lägen som faktiskt skapar fara.
Det finns också ett psykologiskt element. Att ha en annan svensk i omklädningsrummet och på planen — någon som förstår kulturen, bakgrunden, och kanske delar ett visst fotbollsspråk — är svårt att kvantifiera men lätt att se i hur de kommunicerar. Tottenhams svenska spelare 2025/26 har blivit ett fenomen i sig.
Mål och assist-balansen — anfallare eller länkspelare?
En central debatt kring Kulusevski har alltid handlat om vad han egentligen är. Anfallare? Mittfältare? Ytter? Säsongen 2025/26 antyder att kategorin kanske inte spelar roll — men balansen mellan mål och assist är ändå värd att dissekera.
Med ungefär 11 mål och 9 assist börjar han röra sig in i en profil som liknar de mest kompletta spelarna i sin position — spelare som bidrar lika mycket i slutfasen som i upplösningsfasen. Men vad är mer värdefullt för Tottenham: att han hittar nät eller att han hittar framspelningarna?
Svaret är sannolikt assist. Hans mål har en tendens att komma i matcher där Spurs redan leder — avslutsmål, marginalmål. Assisten däremot dyker upp i avgörande ögonblick: tidigt mål, kvitteringar, 1-0-framspelningar. Det mönstret antyder att han är viktigare som skapare av lägen än som avslutare.
Fördelningen är ändå sund. En spelare som enbart skapar riskerar att bli förutsägbar — att motståndarlag sätter en extra man på honom och vet att han inte sätter bollen i mål. Kulusevski hot framför mål håller försvarare ärliga och skapar i sin tur utrymme för andra.
Landslagsform — vad det säger om den samlade bilden
Parallellt med en stark klubbsäsong har Kulusevski befäst sin plats som en av de viktigaste spelarna i svenska landslaget. Svenska spelare i Premier League 2025/26 har haft en generellt stark säsong — men Kulusevskis bidrag till landslaget bär sina egna slutsatser.
I landslaget används han annorlunda. Med färre kvalitetsspelare omkring sig tvingas han till mer individuellt arbete — fler dribblingar, fler skott från distans, fler defensiva återlöpningar. Det är en roll som kräver mer av honom totalt, och hans förmåga att leverera i det sammanhanget validerar att klubbprestationerna inte är systemeffekter.
Landslaget har heller inte den taktiska sofistikation som Tottenham erbjuder. Ändå: Kulusevski lyfter. Hans närvaro ger landslaget ett dimensionsskifte framåt som annars saknas. Tillsammans med spelare som Bergvall — och under andra förutsättningar Alexander Isak, vars egna säsong analyserats på djupet — börjar det svenska anfallet se ut som något med verklig Premier League-tyngd.
Landslagssiffrorna är inte lika imponerande som klubbens. Men sammanhangen är också fundamentalt olika. Det faktum att han håller en hög konsekvensnivå i bägge kontexterna är ett tecken på spelmässig mognad.
Vad säger säsongen om hans tak?
Den stora frågan kvarstår: hur bra kan Dejan Kulusevski bli?
Säsongen 2025/26 ger inte ett definitivt svar — men den erbjuder ett mer välgrundat underlag för diskussionen. Det finns tydliga tecken på att han fortfarande är i en utvecklingskurva. Han är 26 år och hanterar för första gången verkligen en full Premier League-säsong med kombination av hälsa, form och systempassa.
Hans defensiva deltagande är fortfarande den begränsande faktorn om han ska räknas till ligans allra bästa. Spelare på den absoluta elitnivån — de som nämns i Ballon d’Or-diskussioner, som Vinicius eller Salah — bidrar i bägge riktningarna. Kulusevski är ännu inte i närheten där. Men det är en realistisk ambition att sätta, inte en omöjlig.
Taktisk intelligens, teknisk kvalitet och fysisk uthållighet — han har alla tre. Det saknas en aning mer konsekvens i de avgörande momenten: de säsongsavgörande matcherna, de matcherna mot toppsex-motståndare. Det är där gränsen mellan riktigt bra och verkligt elit oftast avgörs.
Säsongen 2025/26 är det bästa Kulusevski gjort i Premier League. Om han fortsätter i den kurvan — håller hälsan, fortsätter samspelet med Bergvall att fördjupas, och Tottenham håller ihop som lag — då är taket högre än de flesta anar.
Det är en spännande tanke för svenska fotbollsälskare.
