Det finns en märklig logik i hur Tottenham alltid lyckas vara intressanta utan att riktigt lyckas med det avgörande. Säsongen 2025/26 var inget undantag — men för svenska fotbollsföljare var den ändå speciell. Aldrig tidigare har två svenska spelare haft så centrala roller i en och samma Premier League-klubb. Dejan Kulusevski och Lucas Bergvall formade tillsammans en svensk kärna i nordlondonsk fotboll, och deras samspel berättar lika mycket om Tottenhams identitet som om vart svensk fotboll är på väg.
Det här är Tottenhams 2025/26 ur ett svenskt perspektiv — taktiskt, datadrivet och åsiktsstark.
Tottenhams taktiska system 2025/26
Ange Postecoglou har aldrig dolt att hans fotboll bygger på ett fast 4-2-3-1 med hög press och snabb vertikalitet. Systemet är läsbart — och just det är både styrkan och svagheten. Tottenham under den australiske tränaren erbjuder få överraskningar i matchupplägg men en enorm mängd energi och intensitet i de tre främre linjerna.
Grundstrukturen fungerar så: de två defensiva mittfältarna (en mer destruktiv, en mer byggande) täcker bredden och säkrar omställningsskyddet, medan den offensiva mittfältaren och de två ytterplaceringarna arbetar tätt mot anfallaren. Presszonen läggs högt — Tottenham vill helst störa motståndarens uppspel redan från deras målvakt och mittförsvar.
I det systemet är rörlighet och snabbhet i tanke avgörande. Ytterplaceringarna måste kunna växla mellan att sprinta in bakom försvarslinjen och backa för att skapa trianglar mot mittfältarna. Det är här den svenska duon kommer in som ett naturligt par — Kulusevski på höger kant med sin förmåga att utmana på dribblingen och vinna dueller, Bergvall som en av de mer dynamiska mittfältarprofilerna med kapacitet att fungera som länken upp till topplinjen.
Tottenhams xG-produktion under säsongen var solid men ojämn. Offensivt genererade de runt 1,8–2,1 xG per match i perioderna när systemet fungerade som bäst, med Kulusevski som en av de starkaste bidragsgivarna via sin förmåga att ta sig in i halvrum och avsluta. Men defensivt exponerades det höga pressystemet regelbundet mot lag som valde att spela igenom pressen snarare än under den — framförallt City och Arsenal lyckades flera gånger hitta vertikala passager bakom Tottenhams mittelinje.
Det är en fundamental tension i Postecoglous fotboll: systemet kräver att alla tio utespelarna köper in på pressfilosofin simultant. Missar en länk i kedjan uppstår stora ytor. Och i Premier League finns det alltid lag som är skickliga nog att exploatera just sådana hål.
Trots det är det svårt att förneka att Spurs under 2025/26 spelade en fotboll som var tydlig och ägd. Det är inte en liten sak i en liga där många tränarers systemval förändras från match till match beroende på motstånd.
Kulusevski och Bergvall som svensk duo
För den som följt Dejan Kulusevskis Premier League-säsong är det tydligt att han nu befinner sig i sin karriärs mognadsfas. Han är inte längre den lovande ungdomen som kom från Juventus — han är en etablerad Premier League-spelare med en väldefinierad roll och ett matchsinne som gjort honom till en av Tottenhams viktigaste tekniska utspelare.
I 4-2-3-1-systemet opererar Kulusevski primärt på höger ytterposition, men med stor frihet att röra sig in mot mitten. Det är i halvutrymmet han är farligast: med höger fot kan han avsluta, med vänster distribuera. Hans press-uthållighet är också ett statistiskt utmärkande drag — han är konsekvent med att jaga motståndarens backar högt upp på planen, vilket hjälper Postecoglous press-kedjor att fungera.
Lucas Bergvall är en annan berättelse — mer fragmentarisk, mer under uppbyggnad, men minst lika intressant för den som vill förstå vad Spurs ser i sin framtida mittfältsprofil. Den unge svenske mittfältaren har under 2025/26 tagit steg mot en mer kontinuerlig roll, och hans förmåga att ta bollen under press och omedelbart vända för att spela framåt är ett av hans tydligaste värden i Postecoglous system.
Det som gör duon intressant är komplementariteten. Kulusevski är vertikal, explosiv och tar individuella beslut snabbt. Bergvall är mer flödande i sin rörelselogik, söker fler passningsalternativ och bidrar till Spurs uppspelsskede på ett sätt som frigör Kulusevskis rörelser framåt. När de är synkroniserade — Bergvall i mellanrummet, Kulusevski på djupet — skapar de passningskombinationer som är svåra att försvara.
Ur ett rent nationellt perspektiv är kombinationen också historisk. Att två svenska spelare fyller sådana roller i en av världens mest bevakade fotbollsligor är inte en slump — det är resultatet av ett decennium av metodisk spelarutveckling i Sverige, från akademier till A-landslagets spelstil, som nu bär frukt på högsta nivå. Se också säsongsfacitet för samtliga svenska spelare i Premier League 2025/26 för en bredare bild.
Press-metrics under Postecoglou
PPDA — passes allowed per defensive action — är ett av de bästa verktygen för att mäta hur aggressivt ett lag pressar. Lägre PPDA innebär att laget tillåter färre passningar per defensiv aktion, vilket indikerar hög och ihärdig press.
Tottenham under Postecoglou är konsekvent ett av Premier Leagues lägst PPDA-noterande lag. Under säsonger när systemet fungerar optimalt brukar Spurs ligga runt 6–8 i PPDA — en siffra som placerar dem i toppskiktet av pressintensitet i hela Europa. Det är en medveten filosofisk ståndpunkt: Postecoglou vill inte sitta djupt och kontra, han vill erövra bollen högt upp på planen.
Problemet är att PPDA ger en ofullständig bild om man inte parar ihop den med PPDA-motståndare — det vill säga hur effektivt motståndet lyckas pressa Tottenham. Och här finns en viktig observation: Spurs har i sina mer svajiga perioder exponerat sig för effektiva motpressar just för att deras egna utspelsspel ibland är för rakt och förutsägbart.
Bergvalls roll i Tottenhams uppspelsskede är direkt kopplad till detta. En mittfältare som kan ta emot bollen under press och bryta presslinjer via dribblingen eller en snabb passning på djupet är avgörande för att PPDA-fördelen ska bestå även när man inte är bollägande. Postecoglou har identifierat den förmågan hos Bergvall och det är en viktig anledning till att den svenske mittfältaren trots sin ålder fått speltid i ett system med så höga krav.
Kulusevski bidrar till press-statistiken från motsatt håll: hans aktiva jakt i anfallsfasen gör att Spurs kan initiiera press redan i motståndarnas uppspelsfas. Räknar man pressaktioner per 90 minuter bland Tottenhams ytterplaceringar är han genomgående bland de högst noterade.
Europa-ambitioner och CL-platser
Tottenham lever med ett kroniskt problem: de är ett storklubbs-projekt som ännu inte har konsoliderat sin plats i Champions League-pelotongen. Arsenal och Chelsea har tagit sig förbi, Liverpool och City är institutioner. Spurs befinner sig i ett mellanskikt — för bra för att acceptera Europa League som ett normaltillstånd, för inkonsekvent för att garantera CL-plats varje säsong.
Säsongen 2025/26 var inget undantag. Tottenham stred om en topp-fyra-placering men uppvisade den ojämnhet som karakteriserar klubben i stort — långa perioder av övertygande fotboll avlösta av matcher där systemets sårbarhet exploaterades till fullo.
Det är i de sammanhangen som Kulusevskis individuella klass värderas som högst. I matcher mot topplag kan en spelare med hans förmåga att ta och hålla boll under press köpa Tottenham de sekunder som behövs för att organisera sig defensivt. Det är en often underskattad funktion hos tekniska ytterbackar och kanter i europeisk fotboll: möjligheten att fungera som ett tryckventil.
Champions League-kvalificering kräver dock mer än individuella kvalitetsstunder. Det kräver defensiv konsekvens över 38 matcher, och det är just konsekvens som Tottenhams press-baserade system ibland kompromissar med. Postecoglou har i intervjuer konsekvent avvisat tanken på att anpassa sig situationsmässigt — hans svar är alltid att laget ska bli bättre på att exekvera systemet, inte att systemet ska förändras.
Det är ett modigt ställningstagande. Det är också ett riskabelt sådant.
2026/27-outlook
Det finns ett scenario där allt faller på plats för Tottenham. Bergvall fyller 21 under 2026/27 och är vid det laget ett år mer mogen i ett system han nu börjat förstå på riktigt. Kulusevski är fortfarande i sin absoluta peak som 27-åring. Om Postecoglou — eller en eventuell efterträdare med liknande filosofi — lyckas stabilisera det defensiva arbetet och minska på de ytor som skapas vid misslyckade presscykler, är Tottenham ett lag som kan ta steget upp.
Men fotboll är komplex och Spurs historia av att misslyckas precis när allt borde stämma är välkänd. Det spekuleras regelbundet om Postecoglous position varje gång laget går igenom en svacka, och ovissheten kring tränarstabiliteten påverkar alltid spelarskarans planering.
Det som dock talar för kontinuitet är den svenska duons närvaro och deras centrala roll i systemet. Kulusevski har ett uppenbart intresse av att stanna i en miljö där han förstår sin roll och levererar. Bergvall är ett projekt som kräver tid och stabilitet — Tottenham har en stark ekonomisk ställning för att erbjuda det.
Om Spurs kan hålla duon sammansattes och ge Postecoglou — eller en eventuell ny tränare — tillräcklig tid att förfina systemet, är 2026/27 potentiellt säsongen när Tottenham slutligen bryter sitt CL-mönster och etablerar sig på riktigt i europafotbollens toppnivå.
För de svenska fotbollsföljarna är det i vilket fall en berättelse värd att följa tätt. Kulusevski och Bergvall i en och samma klubb är inte bara sportsligt intressant — det är ett av de tydligaste bevisen på att svensk fotboll är mer relevant i det europeiska toppskiktet än på länge.
