VM 2026 drar igång den 11 juni och Sverige är med för första gången sedan 2018. Det är en prestation i sig — men Graham Potter och spelarna har aldrig sagt att bara närvaro är nog. Ambitionen är slutspel. Frågan är om truppen faktiskt räcker till det.
Sveriges 26-mannatrupp till VM 2026 — översikt
Sedan VM 2022 har truppen utökats från 23 till 26 spelare, vilket ger förbundskaptenen mer manöverutrymme att balansera erfarenhet mot explosivitet. Graham Potter har utnyttjat det till att ta med tre målvakter utan att offra ett enda fältspelarslotar, och den extra platsen har i hög grad gått till en hybrid-anfallare som kan spela brett eller som andra spets.
Blågult hamnade i ett hyggligt VM-slutspelsfält och lottades till en grupp som är krävande men hanterbar om laget presterar till sin potential. Hur Sverige kvalificerade sig till VM och vad kvalet visade om lagets styrkor är en historia i sig — men nu handlar allt om truppen som ska leverera.
Kärnan är välkänd: Robin Olsen i målet, en backfyra med Victor Lindelöf som absolut ankare, ett mittfält byggt kring Bergvall och Hugo Larsson, och anfallsduon Alexander Isak och Viktor Gyökeres som verkar på ett sätt den svenska fotbollen inte sett parallellt sedan Ibrahimovic–Larsson-eran. Det är en trupp med ett högt golv och ett potentiellt väldigt högt tak — förutsatt att nyckelspelarna är friska och att Potter lyckas konsolidera sitt system inför turneringens start.
Skadeläget är alltid det osäkra kortet in i ett VM. Per publiceringsdatum är samtliga 26 spelare förväntade att vara tillgängliga för gruppspelet, men säsongen 2025/26 har inte gått utan bekymmer. Mer om det per position nedan.
Målvakterna — Olsen, Brolin Larsson och tredjevalet
Robin Olsen är och förblir förstamålvakt. Vid 36 år är han en av de mest erfarna spelarna i truppen och hans erfarenhet av stora turneringar — EM 2016 och 2020, VM 2018 — är ovärderlig i en grupp som innehåller spelare med noll A-landskampserfarenhet av slutspel. Olsen har haft en solid säsong i sin klubb och det finns inga tecken på att förtroendet svalnar. Hans kommunikation och ledarskap i straffytan kompenserar väl för att reflexerna kanske inte är de allra kvickaste längre.
Andreplats är Kristoffer Brolin Larssons att förlora. Den yngre målvakten har slagit igenom på allvar under 2025/26 och visat att han klarar av att hålla nollan mot kvalificerat motstånd. Han är inte med för att sätta ett kryss — han är med för att ta över om Olsen skadar sig, och han är redo för det.
Tredjevalet är det minst uppmärksammade men inte oviktigt: en trygg depåmålvakt som kan hålla en bra träningsnivå och agera backup om det värsta inträffar. Det är ett sunt val utan romantik. Ingen förväntar sig att han spelar en minut i USA, Kanada och Mexiko.
Sammanfattat: målvaktssituationen är stabil. Inte spektakulär, men stabil.
Backlinjen — Lindelöf, Gabriel Gudmundsson, Daniel Svensson
Victor Lindelöf är Blågults absoluta nyckelspelare i backlinjen — och möjligen i hela laget bortsett från Isak. Han har spelat sin bästa fotboll under 2025/26 och visar tecken på att VM 2026 kan bli karriärens höjdpunkt. Hans förmåga att läsa spelet, vinna luftdueller och ta med bollen ut ur press gör att Potter kan bygga ett pressingspel bakifrån som kräver intelligent bollhållning redan från backlinjen.
Frågan är vem som spelar bredvid honom. Isak Hien är ett naturligt val till den vänstra mittbackspositionen och har cementerat sin plats som en av Europas bättre mittbackar. Han är snabb, kompromisslös i dueller och klarar av att möta toppanfallare med tempo. Parningen Lindelöf–Hien har alla förutsättningar att hålla nollan i gruppspelet.
Gabriel Gudmundsson är det offensiva tillskottet på vänsterbacken. Hans förmåga att vara ett aktivt alternativ i angreppsfasen och skapa numerärt övertag längs vänsterkanten är centralt i Potters spelstil. Han är inte en konventionell back — han är snarare en vänstermittfältare i defensiv förpackning, och det är precis vad systemet kräver.
På högerbacken har Daniel Svensson befäst sin plats. Han är en kompromisslös defensiv högerback som skapar sin offensiva produktion via snabba kombinationer nära sidlinjen snarare än via dribblade överlapp. Det är ett mer kontrollerat alternativ än vad Sverige haft historiskt på den positionen, men det passar det nuvarande systemet bra.
Backlinjen innehåller också en eller två mer defensivt sinnade reservbackar som kan kliva in om skador uppstår. Djupet är tillräckligt men inte imponerande — det är inte i backlinjen Sverige har sin bredaste trupp.
Lindelöf och Hien är VM-klass. Resten är tillräckligt bra för att inte vara ett problem. Det är ett bättre utgångsläge än vad Sverige haft under lång tid.
Mittfältet — Bergvall, Hugo Larsson, Cajuste, Kulusevski
Det är här Sverige kan gå från att vara ett bra lag till att vara ett farligt lag. Mittfältet är djupt, varierat och innehåller spelarprofiler som kompletterar varandra på ett sätt som ger Potter verkliga taktiska alternativ.
Lucas Bergvall är nygamla Sveriges viktigaste mittfältare. Vid 20 år spelar han med en mognad och teknisk noggrannhet som gör att man glömmer hur ung han är. Hans press-triggers är automatiserade, hans bredpassningar är konsekvent exakta och hans förmåga att hålla bollen under tryck ger mittfältet ett lugn det saknat tidigare. Graham Potter har byggt en stor del av sitt mittfältsspel kring Bergvalls egenskaper — och det är ett välgrundat val.
Hugo Larsson är den andra halvan av den naturliga pivoten. Mer fysisk än Bergvall, bättre i det defensiva omställningsspelet, och med en förmåga att plötsligt dyka upp i straffytan och göra mål som är en av de underskattade kvaliteterna i hela truppen. Bergvall och Hugo Larsson tillsammans bildar ett mittfältspar som är konstruerat för att dominera bollinnehav och jaga på motståndare högt upp i planen.
Jens Cajuste ger Potter möjligheten att byta karaktär på mittfältet. Han är mer direkt, mer vertikal i sina val och mer bekväm i ett lite mer öppet spel. Om Sverige behöver spela kontra eller skapa längre med snittar bakom linjerna, är Cajuste en bättre startval än i en dominansmatchup. Det är intelligent truppbygge att ha den variabeln.
Dejan Kulusevski är mittfältets joker. Han är tekniskt sett en offensiv mittfältare eller bred forward, men i Potters system används han ofta från höger mittfält med frihet att röra sig inåt. Hans direktspel, dribbelförmåga och förmåga att skapa situationer ur inget gör att han kan avgöra matcher på 20 minuter. Den sortens spelare behöver varje VM-trupp.
Det är ett mittfält som kan hålla emot Europas bästa, hålla bollen och skapa via snabba kombinationer med anfallarna. Om någon del av truppen ska ta Sverige till slutspelet, är det troligen mittfältet som gör jobbet.
Anfallet — Isak, Gyökeres, Forsberg, Nanasi
Det är svårt att överdriva hur ovanlig Sverige anfallssituation är. Att ha Alexander Isak och Viktor Gyökeres i samma trupp — båda i karriärens absoluta toppform — är ett lyxproblem de flesta förbundskaptener inte har.
Alexander Isak är Blågults bäste spelare. Punkt. Hans säsong i Premier League 2025/26 med Liverpool har bekräftat att han spelar på en nivå som gör honom konkurrenskraftig med världens absoluta bästa. Rörligheten, tempot, tekniken i press och förmågan att göra mål med båda fötterna och huvudet gör honom till ett komplett referensverk i anfallet. Isak är förväntad att axla den stora rollen vid VM 2026 och det finns ingen anledning att tvivla på att han klarar det.
Viktor Gyökeres roll är mer komplex. Han är en naturlig nia — stark, svår att ta av bollen, bra i luften och produktiv med huvudet — men i ett lag med Isak som spjutspets kan han inte spela sina bästa positioner simultant. Potters lösning har varierat: antingen Gyökeres som bred forward till höger med frihet att röra sig in, eller ett system med två spetsar som kräver att mittfältet täcker större ytor. Gyökeres och Isak har inte alltid spelat optimalt ihop, men potentialen om det klickar är enorm.
Emil Forsberg är ett namn som väcker debatt. Hans karriär i MLS har gett honom speltid och form, men frågan är om det räcker på VM-nivå mot det tempo de bästa lagen håller. Forsberg är inte med som startval — han är med som erfarenhet, set-pieceshotare och en spelare som kan avgöra ett match med ett enda inlägg eller en frilägesträff. Det är en legitim roll att fylla, och Potter gör rätt i att ta med honom.
Pontus Almqvist och Nasr Nanasi representerar den unga, explosiva bredden. Nanasi i synnerhet har haft en utmärkt säsong och visat att han kan ta matcher vid rätt tillfälle. Det är spelare med potential att förvåna i korta inhopp om utgångsläget kräver mål.
Anfallet är Blågults starkaste position sedan Ibrahimovic dominerade det ensam. Det är en förändring i hur svenska fotbollsfans kan se på sina chanser i en turnering.
Potters taktiska alternativ och flexibilitet
Graham Potter har en trupp som tillåter honom att spela minst tre distinkta system beroende på motstånd och matchbild. Det är mer taktisk flexibilitet än Sverige haft under lång tid, och det är ett resultat av medveten truppsammansättning snarare än slumpen.
Grundsystemet är ett 4-3-3 med högt press och aktivt backlinjespel. Bergvall och Hugo Larsson sköter det defensiva arbetet som pivoter, Kulusevski och en bred forward håller bredden, Isak i spetsen. Det är ett system byggt för att dominera bollinnehav och jaga motståndare högt — det kräver hög intensitet men skapar massor av bollerövringar i farliga zoner.
Alternativ ett är ett 4-4-2 med Isak och Gyökeres som dubbla spetsar. Det är mer direkt, mer vertikalt och belastar mittfältet hårdare — men mot lag som spelar djupt kan det vara mer effektivt för att hitta målchanser inuti straffytan.
Alternativ två är ett 4-2-3-1 med Cajuste som djupare defensiv pivot, Bergvall friare ovanför, och Kulusevski eller Forsberg på den fria tiorollen. Det är ett mer kontrollorienterat system, lämpat för matcher där Sverige behöver hålla resultatet eller möta ett pressinglag.
Potters utmaning är att välja rätt system mot rätt motstånd och att inte fastna i en formel när Plan A inte fungerar. Det har historiskt sett varit det svenska landslagets problem — rigiditet när flexibilitet krävs. Truppen 2026 ger honom verktyg att lösa det. Nu är det upp till honom att använda dem.
Sverige ska till slutspel. Truppen är tillräckligt bra. Resten avgörs på planen.
