Sverige är klara för VM 2026. Det är en mening som för sex månader sedan kändes som ett hån — ett landslag utan vinst på fyra kvalmatcher, en avsatt förbundskapten och en nation som suckade tungt inför vad som verkade bli ännu ett VM utan Blågult. Att det till slut slutade med VM-biljett är inte en berättelse om framgång efter ritningarna. Det är en berättelse om katastrof, krisreaktion och en nybakad förbundskapten som lyfte ett söndrigt lag ur ruinerna via UEFA Nations League-playoff. Här är hela historien.
1. Inledning — den dramatiska kvalresan i siffror
Siffrorna berättar historien bäst. Sverige spelade fyra ordinarie VM-kvalmatcher under Jon Dahl Tomasson hösten 2025 och fick ut exakt ett poäng av tolv möjliga. Noll segrar. Tre förluster. En enda kryss — öppningsmatchen mot Slovenien. Det var inte ett lag i en svacka. Det var ett lag i fritt fall.
Jon Dahl Tomasson fick sparken 14 oktober 2025 efter drygt tre år på posten. Beslutet kom från förbundsordförande Anders Andersson och var inte kontroversiellt — det var oundvikligt. Vad som kom sedan var kontroversiellare: SvFF värvade Graham Potter, den brittiske tränare som avskiljts från Chelsea med rykte om sig att vara taktiskt nytänkande men resultatsvag. Skeptikerna var många.
Vad Potter sedan levererade genom UEFA Nations League-playoff är ett av det svenska landslagets mest dramatiska comeback-scenarion. Semifinal mot Ukraina: 3–1. Final mot Polen: 3–2. VM-biljett säkrad.
Noll vinster i ordinarie kval. VM-platsen räddad via playoff. Det är Sveriges VM-kval 2026 i ett nötskal — och det förtjänar ett grundligare genomgång.
2. Tomasson-eran hösten 2025 — optimism som inte höll
Jon Dahl Tomasson tillträdde som förbundskapten med ett mandat att modernisera det svenska landslaget. Hans bakgrund talade för sig: Champions League-guld med Milan som spelare, tränarmässiga meriter i Malmö FF och Blackburn Rovers. Dansken skulle ta Sverige in i en ny era av pressintenst och offensiv fotboll.
Under de inledande åren var signalerna blandade. Kvalspelet till EM 2024 slutade med ett misslyckande, men Tomasson behöll jobbet. Argumentet var att VM-kvalet var hans verkliga provkörning — en ny chans att visa att projektet hade substans.
Inför höstens VM-kval 2025 rådde en försiktig optimism. Gruppen med Slovenien, Kosovo och Schweiz sågs inte som ett av Europas tuffaste kvalscenarier. Sverige hade talangen — Isak, Gyökeres, Kulusevski, Bergvall. Borde det inte vara tillräckligt?
Det visade sig snabbt att svaret var nej. Inte för att spelarna var dåliga, utan för att systemet kring dem inte fungerade. Pressen var lättläst, backlinjen exponerades gång på gång och anfallarna fick för sällan lägen i de positioner där de är som farligast. Resultaten kom som en kall dusch.
3. Kvalstarten — 2-2 mot Slovenien, en tidig varning
Öppningsmatchen på Friends Arena mot Slovenien den 6 september 2025 borde ha vunnits. Sverige ledde med 2–0 efter en halvtimmes spel. Isak, pigg och skarp, stod för det första målet. Det andra kom via ett välkonstruerat anfallsspel som fick många att andas ut — kanske var det här ändå.
Sedan rasade det.
Slovenien, ett välorganiserat lag utan några egentliga världsstjärnor, hittade bakvägen på omställningar. Sverige tappade sin pressstruktur och backlinjen exponerades upprepade gånger bakom presslinjen. 2–1 i halvtid. Sedan 2–2 med trettio minuter kvar. Sverige orkade inte sätta dit det tredje målet trots ett massivt övertag i boll och chanser.
Det var ett poäng som smakade förlust. Och i efterhand var det den viktigaste varningssignalen om vad som väntade. Tomasson tonade ned oron i presskonferensen — tidigt i kval, laget lärde sig — men de underliggande problemen försvann inte av att ignoreras.
4. De tre raka förlusterna — Kosovo, Schweiz och katastrofens ansikte
Vad som följde under hösten 2025 var en av de svartaste perioderna i det moderna svenska landslagets historia.
Kosovo borta i slutet av september var chockresultatet som väckte den bredare fotbollsallmänheten. Kosovo hade aldrig besegrat Sverige tidigare. Nu vann de med 2–1 på hemmaplan, drivna av ett publikhav i Pristina och ett pressingspel som Sverige inte hade något svar på. Tomassons höga försvarslinje exponerades nådelöst av Kosovos sprinter-anfallare och det defensiva korthuset föll ihop gång på gång.
Det var en förlust som gör ont. Inte för att Kosovo är ett dåligt lag — det är de inte — utan för att Sverige uppträdde som om de inte visste vad de stod i. Ingen taktisk anpassning. Ingen räddningsplan när Plan A slog bakut.
Schweiz hemma på Friends Arena kom sedan och det borde ha rört sig om räddning. Mot ett lag Sverige rimligtvis borde slå på hemmaplan, med en publik som jagade rätt energi, producerade Tomasson ett Sverige som aldrig hittade sin form. Förlusten mot Schweiz — ett lag vars organiserade, lågrisktaktik borde ha kunnat brytas ned av Isaks och Gyökeres klass — var i många avseenden den mest deprimerande av alla.
Den tredje förlusten, i den sista omgången under Tomasson, befäste det som redan var uppenbart: Sverige hade noll vinster, ett poäng och var i praktiken ute ur direkt VM-kval. Gruppen med Slovenien, Kosovo och Schweiz — på förhand betraktad som hanterbar — hade blivit en fälla.
Det samlade intrycket var ett lag som varken förstod hur det skulle pressa effektivt eller hur det skulle försvara sig när pressen bröts. I ett VM-kval räcker det inte med att ha Isak och Gyökeres om strukturen kring dem är söndrigt.
5. Avskedet 14 oktober 2025 — Anders Anderssons beslut
Den 14 oktober 2025 kallade SvFF till presskonferens. Förbundsordförande Anders Andersson stod framför mikrofonen med ett ansiktsuttryck som berättade historien innan orden kom. Jon Dahl Tomasson var avskedad som förbundskapten för Sverige.
“Vi har gjort en samlad bedömning av läget och kommit fram till att det krävs en förändring av ledarskapet,” sa Andersson. Ord som inte riktigt täcker vad som faktiskt hänt — ett landslag som raserat en hanterbar kvalgrupp utan ett enda tre-poängare.
Tomasson läste upp ett kort avskedsstatement och tackade för förtroendet. Det var artigt och professionellt. Men bakom kulisserna, rapporterade flera svenska sportjournalister, var frustrationen ömsesidig — spelarna hade förlorat tron på systemet långt innan Andersson satte punkt.
Tre år, ett EM-kval-misslyckande och nu en VM-kval-katastrof. Tomassons arv är komplext — han tog med sig moderna idéer om pressingfotboll som kan vara värdefulla på sikt, men den taktiska kommunikationen och anpassningsförmågan saknades på avgörande stunder. Det är en kombination som inte går att leva med i landslagssammanhang.
Sverige hade fortfarande en liten chans att nå VM — via UEFA Nations League-playoff. Det kvarstod att hitta någon som kunde utnyttja den chansen.
6. Potter tar över — playoff-vägen via UEFA Nations League
Graham Potter presenterades som ny förbundskapten i slutet av oktober 2025. Reaktionen i Sverige var polariserad. Potter hade lämnat Chelsea med ett blandat facit — en tränare med sofistikerade idéer om positionell fotboll men ett resultatregister som inte övertygade alla kritiker.
Vad Potter fick i uppdrag att göra var extremt smalt: ta Sverige till VM via UEFA Nations League-playoff. Inget mer, inget mindre. Tid för uppbyggnad eller experiment fanns det inte.
Det som omedelbart skilde Potter från Tomasson var kommunikationsstilen och den taktiska tydligheten. Spelare som intervjuades under de första veckorna beskrev en förbundskapten som var precis i rollbeskrivningarna, lugn i analysen av motståndare och snabb att identifiera vad varje spelare behövde för att prestera. Isak, som under Tomasson ofta verkade isolerad som spjutspets, fick en ny frihet att röra sig bakom yttersta linjen. Gyökeres fick tydligare instruktioner om sin roll som rörlig andraspets.
Playoff-formatet i UEFA Nations League 2025/26 gav de lag som inte tog direktplats i VM-kvalet en sista chans. Sverige hade klarat sig bra i sin Nations League-grupp och var seedade in i playoff. Semifinal och final på neutral mark — ett format med noll feltolerens.
Potter presenterade en trupp utan stora förändringar jämfört med Tomasson-eran men med ett annorlunda taktiskt ramverk. Bergvall och Hugo Larsson fick tydliga ansvarsområden. Backlinjen instruerades att inte chansa med den höga försvarslinjen om situationen inte krävde det. Det var ett mer pragmatiskt Sverige — inte lika offensivt vågad, men hårdare att spela mot.
7. Playoff-semifinalen — 3-1 mot Ukraina
Semifinalen mot Ukraina spelades i mars 2026. Ukraina, som under åren av krig byggt en imponerande fotbollsidentitet och producerat spelare av internationell klass, var ett lag med enormt manuellt och mentalt driv. Att möta dem i playoff var inget gratisinbjudningskort.
Sverige inledde matchen med ett tidigt tryck som betalade sig — ett mål efter tolv minuter satte tonen. Ukraina svarade med sin typiska intensitet och fick reducera innan halvtid. Under pausvilan var det ett allt annat än avgjort läge.
Potter var lugn. Justeringen — Gyökeres klarare mot Ukrainas centerbacker, Bergvall med frihet att söka bakrum — gav utdelning i andra halvlek. Två svenska mål på tjugo minuter stängde matchen. Slutresultat 3–1.
Det var ett Sverige som vunnit med marginal men som inte spelat med handikapp uppåt. Snarare ett lag som löst en konkret taktisk uppgift effektivt. Potters analytiska metod syntes — Ukraina fick inte göra det de är bäst på, och när luckorna öppnades straffades de.
Semifinalen gav också Isak tillfälle att visa sitt format inför en bredare europeisk publik. Hans rörlighet i övergångsspelet och slutföringsinstinkten i straffytan var en välbehövlig påminnelse om varför han är en av Europas bästa anfallare.
8. Playoff-finalen — 3-2 mot Polen, VM-biljetten räddad
Finalen mot Polen var en annan historia. Polen, med en trupp full av Bundesliga- och Premier League-spelare, kom med ett pressingspel som satte Sverige under press redan från avspark. Det var en match med nerviga oscillationer i resultattavlan.
Sverige ledde tidigt. Polen svarade. Sverige återtog ledningen. Polen kvitterade. Spänningen i slutet av matchen var av den sort som gör fotboll till den sport det är.
Det avgörande tredje svenska målet kom med drygt tjugo minuter kvar. En välexekverad anfallskombination — Kulusevski, Isak, Gyökeres i rörelse — som slutade i ett mål som Polen inte hade något svar på. 3–2. Och så höll det.
Slutvisselns jubel var laddad med månaders ackumulerad frustration. De spelare som stått i det kval-kaos som definierade hösten 2025 under Tomasson fick nu ta del av upplösningen. Sverige var klara för VM 2026.
Potter höll sig lugn på sidlinjen. Ingen extatisk jubel, inga överdrivna gester. En nickande man som konstaterat att jobbet var gjort. Det sa mer om honom än de flesta klappar på axeln.
9. Slutsumman — Sverige till VM 2026 trots 0 vinster i ordinarie kval
Det är ett historiskt lite smickrande faktum: Sverige tog sig till VM 2026 utan en enda seger i ordinarie kvalsgrupp. Slovenien, Kosovo, Schweiz — tre lag som Sverige förväntades konkurrera med — lämnade Blågult bakom sig i tabellen. Det förtjänar inte att sopas under mattan.
Men fotboll handlar om att nå målet, inte om hur vackert vägen dit var. Och VM-platsen är real.
Det Graham Potter åstadkommit på rekordkort tid — att ta ett söndrigt och självförtroendeskakat landslag och forma det till ett lag som vinner en playoff-semifinal och final — är en prestation. Det är också ett projekt som nu måste byggas vidare för att Sverige ska kunna prestera på den stora scenen.
VM 2026 startar 11 juni i USA, Kanada och Mexiko. Sverige är med. Resan dit var inte vacker. Men den är gjord.
Läs mer om förbundskaptenen i Graham Potter som förbundskapten, om vad VM-truppen ser ut i Sveriges VM-trupp 2026 och om hela turneringsbilden i Sverige i VM 2026. Isaks roll analyseras i Alexander Isak VM 2026 och Gyökeres landslagsresa i Viktor Gyökeres och landslaget.
