Sverige var värdland för fotbolls-VM 1958 och tog sig hela vägen till final, där Brasilien vann med 5–2 på Råsunda inför 49 737 åskådare den 29 juni. Matchen blev genombrottet för en artonårig Pelé, som med sina två mål i finalen blev den yngste spelaren någonsin att både spela, vinna och göra mål i en VM-final. Silvret är fortfarande det bästa svenska landslaget någonsin presterat i ett fotbolls-VM.
Här är hela vägen dit: gruppspelet, den uppmärksammade semifinalen mot Västtyskland, finalförlusten och spelarna i det svenska “silverlaget”.
VM 1958 och fotbollens stora nationer
Mästerskapet i Sverige samlade flera av fotbollens stora nationer under ovanliga former. Argentina var med i VM för första gången på 24 år efter en tids bojkott, Sovjetunionen ställde upp i ett VM-kval för allra första gången, och samtliga fyra brittiska landslag, England, Skottland, Wales och Nordirland, kvalificerade sig samtidigt. Det har inte hänt vare sig förr eller senare. Italien missade däremot VM för första gången sedan 1930, och just VM 1958 var även det första mästerskapet där utlandsproffs, som Liedholm och Gren, fick representera sina landslag.
Sveriges väg till final: gruppspel, kvartsfinal och Västtyskland
Turneringen spelades 8–29 juni 1958 på tolv arenor runt om i Sverige, ett värdskap landet redan hade tilldelats 1950. I grupp 3 möttes Sverige, Wales, Ungern och Mexiko. Sverige inledde med 3–0 mot Mexiko på Råsunda, där Agne Simonsson gjorde två mål och Nils Liedholm ett på straff. Därefter vann laget mot Ungern med 2–1 genom två mål av Kurt Hamrin, innan en mållös match mot Wales gav en ohotad gruppseger.
I kvartsfinalen väntade Sovjetunionen, som Sverige slog med 2–0 på Råsunda genom Hamrin och Simonsson. Semifinalen mot Västtyskland spelades på Ullevi inför 50 000 åskådare och blev både dramatisk och infekterad. Värdlandet hade organiserat hejaklackledare på läktaren, något tyska tidningar först hyllade men senare utmålade som en del av en konspiration mot deras landslag. Mitt i matchen blev den tyske försvararen Erich Juskowiak utvisad efter att ha haft stora problem att stoppa Hamrin, och kort därefter tvingades lagkaptenen Fritz Walter av med skada. Med Västtyskland i praktiken nere i nio man avgjorde Lennart Skoglund, Gunnar Gren och Hamrin matchen till 3–1 och förde Sverige till final.
VM-finalen 1958: Brasilien–Sverige 5–2
Finalen spelades på Råsunda i Solna den 29 juni 1958 inför 49 737 åskådare, med fransmannen Maurice Guigue som domare. Vavá gjorde Brasiliens första mål redan i nionde minuten, men Liedholm kvitterade snabbt för Sverige. Vavá utökade före paus, och i andra halvlek avgjorde Pelé med två mål och Mário Zagallo med ett innan Simonsson satte Sveriges andra mål med tio minuter kvar. Det slutade 5–2 till Brasilien, landets första VM-titel någonsin, och finalen räknas fortfarande som en av turneringshistoriens mest måldrivna med sju gjorda mål.
Silverlaget 1958: Sveriges trupp
Förbundskaptenerna byggde laget kring en blandning av hemmaspelare och utlandsproffs, något som var nytt för VM-turneringar 1958. Kärnan i truppen bestod av:
- Kalle Svensson, målvakt, Helsingborgs IF
- Orvar Bergmark, högerback, Örebro SK
- Sven Axbom, vänsterback, IFK Norrköping
- Bengt Gustavsson, centerhalv, Atalanta
- Sigvard “Sigge” Parling, vänsterhalv, Djurgårdens IF
- Reino Börjesson, högerhalv, Norrby IF
- Nils Liedholm, inner, AC Milan
- Gunnar Gren, inner, Örgryte IS
- Kurt Hamrin, ytter, Padova
- Lennart “Nacka” Skoglund, ytter, Internazionale
- Agne Simonsson, centerforward, Örgryte IS
Liedholm, Gren och Skoglund tillhörde de mest namnkunniga proffsen i Italien vid den här tiden, medan Hamrin och Simonsson stod för flest svenska mål i turneringen med fyra vardera. Sveriges bästa VM-resultat efter 1958 dröjde till 1994, då laget tog brons, och kvartsfinalen i sverige-vm-2018 räknades då som den bästa placeringen sedan dess.
Pelé och Brasiliens genombrott
VM 1958 blev startskottet för Brasiliens dominans i internationell fotboll. Utöver Pelé imponerade Garrincha på högerkanten och mittfältaren Didí, som utsågs till turneringens bäste spelare. Frankrike, som slog Västtyskland i bronsmatchen med 6–3, hade i sin tur Just Fontaine som gjorde 13 mål, fortfarande turneringsrekord i ett enskilt VM. Fransmännen skulle återkomma till en VM-final decennier senare, bland annat i vm-2022 mot Argentina.
Bråket mellan Sverige och Västtyskland
Efterspelet till semifinalen blev större än själva matchen. Tyska tidningar pekade ut de svenska hejaklackarna som orsak till förlusten, svenska turister möttes av glåpord i München, och den svenska flaggan revs ner under en ryttartävling i Aachen. Tyska fotbollsförbundets ordförande Peco Bauwens förklarade att Västtyskland aldrig mer skulle möta Sverige så länge han satt kvar, ett löfte som höll tills en försonande vänskapsmatch spelades i Stockholm i november 1963.
VM 1958 och den svenska tv-boomen
Fotbolls-VM 1958 blev även startskottet för television som folkligt medium i Sverige. Reguljära tv-sändningar hade bara funnits sedan september 1956, och under mästerskapet såldes tusentals tv-apparater varje dag när svenskarna ville följa landslaget hemifrån.
Arenorna under VM 1958
Turneringen spelades på tolv arenor, bland dem Råsunda i Solna (kapacitet 52 000) och Ullevi i Göteborg (53 000), men även mindre orter som Sandviken, Eskilstuna, Uddevalla och Örebro fick VM-matcher. Eftersom Sverige tilldelats mästerskapet redan 1950, i en tid då efterkrigsekonomin styrde vilka anläggningar som kunde byggas, spelades flera matcher på förhållandevis små stadion jämfört med senare VM-turneringar.
Skytteligan i VM 1958
Just Fontaine från Frankrike vann skytteligan med 13 mål, ett rekord som fortfarande gäller för flest mål av en spelare under ett enskilt VM. Pelé och västtyske Helmut Rahn delade andraplatsen med sex mål vardera, medan Kurt Hamrin och Agne Simonsson toppade den svenska statistiken med fyra mål var. Ett fotbolls-VM på hemmaplan blir sällsynt för Sverige, och nästa gång laget siktar mot en slutspelsplats är fotbolls-vm-2026.
Källor: Wikipedia, sverigeslandslag.se, Stockholmskällan/Riksarkivet, SVT.
